Det är tur att det finns en Papa Lesbian i Familjen, tänker, den stundtals frånvarande, Mamma Lesbian. Mamma Lesbian tänker detta eftersom hon älskar sina barn, men måste sätta sig själv i första rummet. Hon inte kan låta en Familj stå i vägen för förverkligandet av sig själv och sina egna projekt.
Mamma Lesbian kan inte visa sin kärlek på samma direkta, ömma och självuppoffrande sätt som Papa Lesbian. Det ligger ju i Papa Lesbians natur att vara omhändertagande. Mamma Lesbian känner sig däremot ibland instängd i Familjelivets vardag. Hon är helt enkelt inte skapad för det lilla livet vid hemmets trygga härd.
Mamma Lesbian har havet i blicken och djungeln i blodet. Det går inte att binda henne. En för hårt hållen Mamma Lesbian är som en vingklippt fågel. Om Mamma Lesbian var tvungen att leva som en tam fågel skulle hennes längtan att flyga gör henne tokig. Och denna galenskap skulle av förståeliga skäl gå ut över Familjen, det som fjättrar henne. Mamma Lesbian är en vild fågel, som måste flyga. Därför är det bäst, för både henne och Familjen, att låta henne göra det.
Även om Mamma Lesbian är en fri och obunden själ, är hon ändå också den där stabila och lugna personen som alltid står en bit bakom. Klippan som Familjen står på, eller åtminstone en en skugga av en klippa. För även när hon inte befinner sig där rent fysiskt så är hon ständigt närvarande i sin frånvaro; i Familjens tankar och minnen, i längtandet och saknaden hos Papa Lesbian och barnen. Mamma Lesbian får ibland kontakt med de nya tillskotten till Familjen på lite avstånd genom orden från Papa Lesbian och de äldre barnen. Och de nytillkomna får i sin tur lära känna Mamma Lesbian genom de många spännande berättelserna från hennes äventyrliga liv som berättas kring middagsbordet och vid läggdags.
Mamma Lesbian skulle, av onda tungor, kunna kallas något av en lördagsmamma. Hon tar med ungarna på en utflykt eller festival, bjuder Papa Lesbisk på frukost på sängen då och då och lagar till en och annan söndagsstek. Men Mamma Lesbian visar sin kärlek även på andra sätt. Hon tar kanske t.ex. med sig presenter från sina resor i främmande länder, hjälper till att bära flyttkartonger, plockar fram skruvmejseln och lagar något som är trasigt eller ordnar fram en cykel till något av barnen som behöver.
Mamma Lesbian hånglar och ligger kanske inte lika ofta med ungarna som Papa Lesbian. Men när hon gör det så är det kvalitetshångel och kvalitetssex. För det viktiga är ju inte att vara där hela tiden, utan att när hon väl är där så är hon där på riktigt. Och det är ju också det enda som krävs för att vara en bra Mamma Lesbian. Att vara närvarande.
Hon vet också att genom denna balans av från- och närvaro kommer barnen aldrig tröttna, utan ständigt hålla myten om Mamma Lesbian levande. Och hon kan lugnt luta sig tillbaka där hon ligger i sin hängmatta på flodbåten och ser landskapet passera förbi. För hon vet, att alla böcker som barnen kommer skriva om sin barndom, alla dikter om ensamhet och övergivenhet och saknad, alla filmer de producerar i hopp om att bearbeta sina trauman alltid kommer att ha Mamma Lesbian som huvudperson.
